Hoffmaestro

Hoffmaestro var grymma! Jag och Mich studsade runt lite här och var, dansade och sjöng med. Svetten rann och sminket försvann.. ha ha! Fast egentligen kändes det inte riktigt som en konsert..

Vi tog tåget hem när de var slut, gick till strippan, kanonmycket folk, inget humör, gick till Stanleys, kanonlite folk, inget humör. De känns som att den här staden har gjort sitt, eller snarare jag. Allt känns redan gjort, som att det går på repeat. Jag ser inget nöje med att supa mig full och springa på krogen längre. Tröttsamt. Ge mig sena sommarkvällar hemma hos någon som man känner riktigt bra, grillning och en massa vin...