Trust no one

Jag är så jävla förbannad. Blev uppsagd på jobbet igår. Inte av min favvo-chef utan den andra. Såklart att inte min favvo skulle göra så mot mig. Jag tycker att allt är så jävla skumt och jag förstår verkligen ingenting.



Vi hade en praktikant här som JAG har LÄRT UPP. Allt jag kan här på jobbet, alla rutiner. Igår fick han MITT jobb. Jävla fitta.

Enda anledningen till att jag vart uppsagd var för att jag INTE HAR NÅGOT KÖRKORT. ja jo tjena, de har inte sagt att det ens behövdes från första början. Men fine.



Jag tycker att det är något som inte stämmer.... de får säkert betala ännu mindre för honom (jag fick en skitlön egentligen) så varsågod. Utnyttja honom. Jag har vart med från dag ett här liksom. Hjälpt till med allt. Jag har haft två veckors semester i sommar, jag har åkt in till stan HELA SOMMAREn enbart för att de var för lite folk och för mycket semster. Jag har jobbat arslet av mig. Jag kan inte komma på EN SAK som jag har gjort som är fel. Jag har fan vart FELFRI på det här jobbet. Jag har gjort allt för dem. Och så sparkar de mig.



Tack så mycket.

Men jag håller huvudet högt iaf. Jag vägrar ge mig. Jag ska ha ett nytt jobb innan den här månaden är slut och det tänker jag GE MIG FAN PÅ ATT FÅ OCKSÅ. Aldrig att jag tänker ligga hemma och dravla bort hela livet. been there - done that. Klarar inte av den sortens människor längre även fast jag vart där själv liksom.



Hela situiationen skrämmer mig men jag är ju en sann ödesmänniska (när har någonting någonsin gått bra för mig?) så jag tror att det här var meningen, att jag är menat för något annat. Förhoppningsvis något som ger mig mer tillbaka och där jag UPPSKATTAS för den jag är och det jag gör.


P.S. Det här med rökningen gick ju påt helvete igår. Fan också.